Hejda Sin City

Det blev ju knappast hog aktvitetsgrad pa denna bloggen under min Las Vegas stay. Och inte kommer det bli battre nu nar jag aker harifran till San Diego. Det ar med ett mycket tungt hjarta jag lamnar Las Vegas, familj, vanner och trygghet. Usch. Ses i Kalifornien.

Jag valjer kakor

Igar at jag hamburgare till lunch och chocolate chip cookies till middag. Utav daligt samvete for jag darfor och kopte traningsklader idag och tankte springa bort skiten imorrn. Som tur var snodde laurie allt jag hade tankt kopa, betalade for det och sa "Great, cause' I didn't know what to get you for your birthday!". Pjuh, min fodelsedag ar inte forran nasta onsdag = ingen fysiskt kravande aktivitet forran om en och en halv vecka! Det finns alltid bra ursakter for att inte trana. Dessutom bakade Laurie en hel plat med chocolate chip cookies till bara mig eftersom resten av familjen gar pa diet. Och nan maste ju ta jobbet och ata dom stackars kakorna.

I ovrigt sa kom jag just hem fran en hockey match. Forutom vinst sa bjod matchen pa en javla massa slagsmal. Dopaminet bara flodade ut i kroppen, jag skrek och klappade handerna, drack ol och at beef jerky. For att ateruppratta balansen ringde jag just Lilly, hon far minsann lov att ta med mig pa nat tjejigt.

Godmorgon

Sa jag staller vckarklockan pa den okristliga timmen av halv nio, kliver modosamt upp for att satta mig vid datorn och ringa. OCH SA AR HAN OCH TRANAR?! Oj det dar blev lite mer kraftfullt an jag hade tankt mig. Nu maste jag i alla fall doda en sadar 40 minuter innan han ar klar.

Idag ska jag ga pa football och dricka bud light. Jag ska matcha lagets farger med mina klader och satta pa sana dar sma latsattatueringar over armarna dar det star UNLV, University of Las Vegas. Det ar sant man gor har i Amerikat.

Beer pong

Igar larde jag mig nagot som heter beer pong. nagot som jag har lyckats undga att hora talas om under hela mina verksamma karriar som alkoholkonsument. Det finns miljarders regler men gar i princip ut pa att kasta pingisbollar i motstandarens uppstallning av olglas som dom sen maste dricka upp. Spelet har allt: kanslan av team spirit, tillfallet att kasta saker omkring sig, motion, koncetration...och sa blir man full. Det ar med stor entusiasm som jag kommer att introducera spelet hemma i Sverige!

Amerikat ar som jag minns det, skont. Bud light, roda plastmuggar, smaklosa klader, folk som kor i fyllan men framforallt javligt trevliga manniskor!

Two Faced

Idag har jag legat ute och solat pa bakgarden nagra timmar. Jag tycks aldrig kunna pranta in i min annars sa utvecklade hjarna att jag harstammar fran den blekaste sortens vikingar. Men visst kan jag leva med en nagat omtalig och kraftfargad hud. Om det inte hade varit for det att jag bara brant ena sidan av kroppen. Solen sken namligen bara pa hogra sidan av kroppen. Jag betitlar mig numera som two faced Lisa. Himla kul om man tittar sig i spegeln, vander jag ena sidan till ser jag tomatfargade Lisa, vandar jag andra sidan till visar sig mitt gamla vanliga vinterbleka jag.

Aterberattelse

Jaha ja, da var det dags att ge en lite mer ordentlig aterberattelse av NYC och Boston. Vi har gjort ALLT. Allt turistigt du kan komma pa har vi formodligen hunnit med. En rodblond kalufs med vilsen uppsyn och en tysk kines med kameravaska har i sann turistanda betalat overpris for att komma upp i empire state building och gatt miljoners med trappsteg upp i frihetsgudinnan. Boendet har pendlat mellan Harlem och Chelsea, samma skrot och korn. Man sover i en gnisslande vaningssang i ett rum med elva andra svettiga backapackers, hatar alla som gor minsta ljud men ar formodligen inte mycket battre sjalv. Man forsoker ata nagurlunda vettigt men kommer snabbt till insikt att det ar billigare med sex cheeseburgare an en sallad. Amerikaner ar javligt trevliga, hjalpsamma och knappa. Nan stannar och fragar om vi behover hjalp baserat pa vilsen uppsyn medan nan annan bestammer sig for att, med en cykeljavel pa axeln, stanna for att pissa mitt framfor oss i trappen upp fran tunnelbanan. En annan sak som jag har blivit pamind om som nar jag tanker efter hande en del forra gangen har ocksa, ar svarta mans gillande for mig. Jag kan inte satta fingret pa varfor men av nan anledning blev jag gang pa gang uppraggad av svarta man av varierande alder och klass. Nan skrattade mycket at det. Angaende min resekompis nan sa var allt som vanigt. For det mesta skrattade vi hejdlost at sant som ar roligt, typ feta manniskor och fula klader men likt syskon ville vi ocksa sticka kniven i varandra atskilliga ganger. Den mannen har ingen farstu. Innan vi skildes at var min sista replik "eventhough you're a moroon I still like you". Det ar en fin jargong vi har.

Vadret har for det mesta varit alldeles javla fantastiskt med nagra fa kalla kvallar. Utover NYC har vi ocksa hunnit med tre dagar i Boston dar vi har bott hos min buddy Brendan. Vi ha kollat in Harvard campus och varit allmant kulturella. Igar lordags akte nan hem och jag flog vidare till Vegas dar jag befinner mig nu och troligen kommer att befinna i atminstone tre veckor till. Allt ar bra mamma, om du laser det har. Jag saknar min battre halft en del men annars ar allt kanoners! Namen nu avslutar vi det har och sa uppdarar vi lite langre fram i Vegas vistelsen! xoxoxo

3 minuter

3 minuter innan tiden tar slut...jag ar i NYC fortfarande men aker till vegas idag! Nan och jag har bott pa lyxhostel inatt, sweet life! Det ar varmt och man svettas, nan och jag ar bada inne pa varan tredje runda med samma klader, vi luktar sommmarang och hallontarta! Jag ska traffa karin idag, hon ar fran umea men har flyttat hit for att ga en dansutbildning...den javeln. Jag ar seg pa att skriva sa mer an sa har blev det inte! Hors fran Sin City istallet!

NYC

Som den coola hip hoparen jag var jag ju tvungen att aka till New York nan gang i mitt, and this is as good as any time yo! Vad ska man saga? Mycket folk, mycket mat, mycket ljud, mycket kultur, mycket allt! Jag ar sa valdigt sugen pa att bli en fetto igen, jag saknar den gamla goda tiden nar Ben & Jerrys stod pas dagliga menyn. Hitills har jag hallt mig i skinnet nagurlunda. I mandags kom vi hit, Nan och jag. Checkade in pa vart hostel i Harlem, at riktig javla bra soul food och vandrade sedan omkring kring times square, fifth avenue och broadway. I tisdags var vi tvugna att byta hostel sen slangde vi kameran over axeln, tog farjan till frihetsgudinnan for att sedan fortsatta till ellis island. Darefter inspekterade vi china town dar Nan sprakde med manniskorna pa ett sprak jag inte forstod, kinesiska heter det nog. Igar akte vi over till brooklyn, kollade pa tusentals sneakers men kopte inga. Williamsburg kandes som London, second hand och alternativa cafeer i oandlighet, mycket trevligt. Idag har hitills varit lite nja, kanske att vi behover byta hostel igen..nu gar vi som mest omkring och vantar pa besked, och har gjort sa anda sen vi klev upp kl atta i morse! god damn sager jag bara! Snart bar det dock av yill SoHo och darefter Modern Musuem of Art! See ya soon

Hej

Jag har inte bloggat sen början av juni, hemskt länge sedan. Jag är som en ny människa nu: mognare, mer erfaren, mer förstörd, häftigare. Eller nåt. Jag har inga superupplevelser att dela med mig av men i fredags hittade jag min kollega Maddes ena flipflopsko bakom hamnmagasinet. Den tappade hon bort i måndags och gick hem utan skor. Det var kul.

Hej Livet!

Jag har tagit studenten goddamnit! Efter 13 (ja ni såg rätt, 13) smärtsamma år under skolans våld pekar jag nu i nyfunnen mogen anda fingret åt källförteckningar, nationella prov, pi och tysk grammatik för många år framöver! Tyvärr lär ingen högskola av något slag få bekanta sig med min intelligenta uppenbarelse på många herrans år. Nu äntligen har tiden för att vara ung och dum kommit, som nybakad svennestudent väntar många åtaganden: Ta körkort, tjäna pengar i Norge, resa jorden runt och träffa kärleken. Självklart ska jag se till att pricka in alla!

Hitills har jag varit ett praktexemplar på hur man ska bete sig som nyintroducerad i vuxenvärlden; liggandes på soffan hos mina föräldrar med ett aldrig sinande matintag tillagat av alla andra utom mig.

Hör och häpna

Jag måste få dela med mig av det här: En bekant till mig har sålt gräs till Måns Zelmerlöc, Idol-Ola och Danny när dem var på besök här i Umeå! Se&Hör, jag säljer storyn för 1000 pix!

Studentbal

Förra veckan var jag på bal. Själv tycker jag att jag var en riktig jävla pangbrud. Synd bara att resten av brudjävlarna på stället också envisades med att vara dyngheta.

Shit Lisa!

Jag gick just på toa och upptäckte vadå?! Jag har fått mens! Jag är ett jävla phsycic! Oh dear god, jag kan utläsa framtiden! Vad ska jag göra med min nyfunna talang? Bli egen företagare, bära sarong och lura svensssons på pengar. Det är vad jag ska göra.

Föressten är mens skitjobbigt om det kom som en överraskning för någon. Man blöder och utsöndrar doft av fertilitet. män blir av biologiska skäl attraherade utför och utfär parningslek. Man blir smickrad och slutligen kåt, vill helst stöta höfterna mot någon natten lång men hindras obarmhärtigt av vinrött slem som envisas med att pumpa ut ur genitaliet.

Godkväll

Just nu är jag en stor tänkare, det blir man lätt under vissa omständigheter och under viss påverkan. Jag mår bra, så inihelvete bra mina vänner! Jag stinker utspillt rödvin, fritös och gammsocka, mascaran ligger i klumpar under öga och har förmodligen fått mens utan att bry mig. Nemas problamas, livet äger.
So long!

Hämmad själ

Jag har åkt cross för första gången. Jag satt bak iförd hjälm, pilotglasögon, skinnjacka och mjukisbyxor. Dåren som körde var cool och hade såna där häftiga handskar men ingen hjälm, den satt på mitt huvud. Vi körde upp på rödberget, tjyvrökte en cigg och fortsatte sedan med den högst olagliga körningen ut efter älven. Vid en grillstuga stannade vi, klädde av oss nakna och badade. När vi sedan stod och lufttorkade sträckte jag mig efter mobilen och tjyvtog en nakenbild.

Och nej, året var inte 2003 och jag var inte fjorton. Detta hände igår, året är 2008 och sist jag kollade var jag nitton. Och jo, jag skämdes lite, var glad att hjälmen döljde min sanna identitet. Men kul var det, så kul att jag funderar på att stoppa upp mina grundlösa föreställningar om hur världen ska vara någonstans där dem hör hemma och göra vad jag vill, skita i alla hämningar. För finns det något mer underbart än människor utan hämningar? Människor som min crosskörande kompis som alltså kör cross i stan fast han är 26, går ut på krogen ensam, lyssnar på RnB och hoppar från tegsbron, beteenden som uppstoppade typer som jag själv föraktar. Bullshit I tell you, bullshit! Nu hoppar jag av mina höga hästar och lever livet! Kanske att jag till och med vågar beställa en white russian vid nästa utgång, använda mina rabattkuponger på Ica eller sjunga med när Amy Diamond spelas på radion. Stora steg mina vänner, mycket stora steg.

För evigt nertystad

Lotta spelade precis in ett telefonsamtal mellan mig och Rickard. Från och med nu sker all kommunikation via denna blogg, jag vägrar nämligen öppna munnen för annat än föda. Det var fruktansvärt.

Till alla er så kallade "vänner" där ute: vafaan har ni inte sagt åt mig att jag låter som hest förskolebarn på crack?! Jag är ytterst besviken på er. Hade jag bara vetat hade jag slutat prata för länge sedan. Nu är skadan redan skedd och det finns ingen återvändo. Och tänk! Jag som tar sånglektioner. Nu blir det till att be om ursäkt till min stackars sånglärare för alla år av tortyr jag utsatt henne för, arma människa...

Vi är egentligen attraktiva...

Antingen blåljög jag i förra inlägget eller så är den här bilden tagen låångt efter tio...


Faktum kvarstår dock, Lotta var INGEN pangbrud!

Hardrock Hallelujah

Jag hittade just mitt VISA-kort i min BH. Klockan är ett, jag har klätt på mig, gått till skolan, blivit fotad av VK och haft möte med min lärare. Och nu upptäcker jag att något skaver vid brösten. Idag är en mycket skarpsint dag.

Igår var det personalfest med hårdrockstema. Jag uppmanade Lotta att våffla håret, spraya det brandgult samt att bära kängor med stålhätta. Jag lurade henne att hon var supersnygg. Det var hon inte. Hon såg ut som det största white trashet jag någonsin skådat. Det här gjorde jag bara för att jag skulle framstå som den snygga systern. I vanliga fall är det ren och skär lögn men igår var det verklighet. Jag var svinhet och dyngporrig, åtminstone fram till tio-snåret. Då hade mestadelen av läppstiftet satt sig på otaliga Captain Morgan-colaglas samt att jag tappade öl på två hångelvänliga män. Jag toppade sedan kvällen med ett 23 minuters fyllesamtal. Jag undrar vad vi sa? Samvetet sa i alla fall åt mig att krypa till korset och be om ursäkt.

Det var en fin kväll, och nu är måndagen sabbad också, som en bonus liksom.

Bröst

Det ska erkännas, jag saknar bröst. Såg just ett par nygjorda sillisar på okänd tjej på fejjan och det ta mig tusan om jag inte fick en trånande blick. Jag förespråkar ofta och gärna rumpans överlägsenhet i jämförelse med bröst, ett billigt försvarstal till mig själv. Mamma har en imponerande barm, en barm jag hoppades på att få ärva, Men ICKE.

Förut fick jag i alla fall det näst bästa, känna på bröst. Under min semibisexuella tid i USA fick jag känna på bröst. Ronja lånade ut sina vid nödtorft. För tillfället umgås jag dock mest med män och dessa är som bekant bröstlösa.

Nu gråter vi en skvätt och går sedan vidare. Det finns en hel värld där ute, full av komplex att sätta tänderna i!

See through

Jag solar solarium två gånger i veckan för tillfället. När jag ligger i den bakteriesmittade solariesängen och svettas tittar jag ner på min kropp och förstör mina känsliga hornhinnor med flit. För er som inte visste så är UV-ljus INTE smickrande, jag våndas och planerar att lägga mina sparpengar på hudbehandlingar och helkroppsvaxning. Därefter sluter jag ögonlocken men tänker hela tiden på hur gärna jag skulle vilja öppna dem, bara för att jag inte får. Så jag faller för frestelsen, öppnar ögonen, stänger dem snabt igen för att sedan öppna dem igen. Och så håller jag på. Därimellan hinner jag tänka att UV-ljuset inte bara skrynklar och cancersmittar min hud, utan att det också på något märkligt sätt skulle förstöra mina inre organ, i synnerhet hjärtat. Sedan somnar jag, drömmer mardrömmar om sommaren, vaknar när lamporna släcks och makar mig ur svettparadiset. Det är med stor förväntan jag ställer mig framför spegeln för att utvärdera resultatet. Jag hittar två nya fräknar, på sin höjd.

Men vet ni vad? Jag struntar fullkomligt i mina fixideér. Det räcker med att jag kastar ett öga på bilden nedan för att åter igen hitta motivationen.


Midsommar 2007

In your face!

Ni som tror att ni levererar originella historier om hur ni som barn drack lacknafta, terroriserade pensionärer, fastnade med tungan på lyktstolpar och bröt handleden i rutschkanan, möt Osvald Jonsson, född och uppvuxen i värstingbyn Ammarnäs. Innan han uppnått åtta års ålder har han sprängt bort de flesta fingrar i ett misslyckat försök att eliminera Ammarnäsgården. Efter många år av ständigt fnysande från en viss humorfri tant fixar Osvald en egen fejkhängningsanordning och väntar på att gumman ska dyka upp, tillkännager att "nu orkar jag inte med dina trakasserier längre!" och hoppar. Tanten svimmar. Osvald skrattar tills han kiknar. Osvald mutar också tjocka kamraten Fia med en Japp för att hon ska sätta sig i ett träd och bajsa på ovannämnda pensionär när hon passerar. Fia tackade ja.

Så lägg ner med era halvmesiga historier om hur ni kissade pappa i ansiktet då han skulle byta blöjor, åt snorkusar eller dödade fåglar med flit. Buga er inför mästaren, Osvald Jonsson.

Rött på vitt

Igår fick jag mens. Det är ju alltid lika glädjefyllda ögonblick. Särskilt igår när jag fick mens på min vita soffa. Efter några meningslösa timmar av slötittande på alltifrån sanningens ögonblick till criminal minds reser jag mig upp och tadaa! En supersnuskig liten blodfläck mitt på soffan. Fram med en flaska vanish och börja gnugga. Spruta och gnugga. Spruta och gnugga. Inte mycket händer så jag resonerar som så att det förmodligen är bäst att låta vanishet verka ett tag så kanske kanske. Går på toa, proppar upp en tampong, borstar gaddarna. Kommer tillbaka. Nu är mensfläcken istället brun och ser ut som en bajsfläck. Runt fläcken urskiljer jag en vitare nyans än resten av soffan. Betyder det här att medlet bleker soffan eller att hela min soffa antagit en jämförelsevis grådaskig nyans i jämförelse med originalfärgen? Fult är det i alla fall.

Rickard ringde nyss, jag ogillar honom starkt. Han befinner sig nämligen i Grekland.
Där är det soligt, varmt och lättjefullt. Här är det blåsigt, trist och ångestladdat.
Rickard ville veta vad jag tyckte att han skulle inhandla för kläder, jag chansade på batik, sarong, prasselbyxor och skrynkelskjorta. Tur att jag är en sådan modeguru som kan guida mina vänner rätt i modevärldens förrädiska fällor.

Att rytmiskt röra kroppen i takt till musik

Utdrag ur en konversation syskonen emellan:
Lotta: Jag och Björn hade ett litet bråk häromdagen
Lisa: Jaha, vad var det om då?
Ludde: Handlade det om att ni hade för hårt sex?

Serious man, det är dags att ta tag i uppfostringsbiten gällande snorvalpen. Det är ett mysterium hur Ronja, Lotta och jag kom att bli sådana belevade och artiga uppenbarelser i jämförelse med den lille.

I helgen återupplevde jag ljuva barndomsminnen: dansföreställning på Idun. Mycket var sig likt: skogstokiga barn på sugarrush ockuperar korridorer och loger, hårspray, puderdamm, svettiga kroppar och överskridd maximumkapacitet bidrar till obefintlig syrehalt och förväntan, nervositet och upphetsning skapar en stämning som går att ta på. Tyvärr var det också mycket som inte var detsamma jämfört med unga år, det sköna nervöspirret i magen infann sig aldrig riktigt, lösviktsgodiset var utbytt mot nötter och mammas föträffliga scenklädskreationer var ersatt av en halvsjabbig insats från egen sida. Men vad spelar det för roll? Lisa Charlotte Diehl entrar scenen och det är tamejfan precis lika jävla fantastiskt som när jag var elva! Adrenalinet pumpar, leendet går från öra till öra och dansglädjen uppfyller mig fullkomligt. Efter mina fyra minuter i rampluset tar det mig sedan åtta dansnummer att återgå till normal andhämtning...dessa hemska konsekvenser av ålderdom!

Många danselever får blommor av nära och kära efter showen. Inte jag. Bilden nedan visar istället min gåva, mottagen från Rickard, Simon, Mattias och Ida. Ett helhjärtat försök till blombukett. När jag sedan bar omkring på kreationen kände jag mig på något märkligt vis tvungen att urskuldra mig då folk gav mig fundersamma blickar. "Ja, vissa får blommor..andra får, jaaa"

Hej mormor!

Min mormor läser denna blogg. Jag blir röd i ansiktet när jag tänker på det. För några dagar sedan fick Ludvig en hundring och ett brev av mormor. Anledningen till hunkan var att mormor hade läst i min blogg att Ludvig inte gillar att duscha men att han nu kanske kunde köpa en trevlig duschkräm eller så för pengarna, för att göra hela processen lite roligare liksom! Hon är rolig hon, min mormor. Ibland sätter hon in en hundring på mitt konto. Då skickar jag ett sms där jag skriver "Tack mormor för hundringen" och så blir hon glad. Hon mutar mig för att vi ska hålla kontakten skulle man kunna säga. Dom bor ju nämligen så förfärligt långt borta, mormor och morfar. Ända ner till sydligaste skåne måste man åka för att säga hej. Till mitt förtret talar ingen av morföräldrarna skånska. Morfar gör det inte, dels därför att han i grund och botten är göteborgare och dels därför att hans förkärlek till korrekt svenska är alltför stor. Mormor gör det inte därför att hon är tyska. Det är synd, skånska är nämligen den vackraste dialekt jag vet. Trots bristen på skånska vid mina besök i Trelleborg brukar besöken vara mycket angenäma. Det är nämligen hos mormor och morfar jag fått (och får fortfarande) min kulturella bildning. I likhet med andra barnbarn har vi försetts med ett konstant sockerintag, badhusbesök och cykelutflykter. Men till skillnad från andra barnbarn har vi också besökt otaliga museér, diskuterat böcker, druckit espresso och gått på balett. Det var inte skitkul när man var elva. Nu är jag däremot helnöjd. Tack mormor och morfar.

Mina nya jeans

Ni som trodde att slalompjäxor var guds straff till mänskligheten, höjden av obekvämlighet - välkomna att försöka pressa er i mina nya jeans modell korvskinn. Dom är svarta, dyra, en aning glansiga och fantastiskt osköna. Att det gör ont att överhuvudtaget röra sig med dom på är ett mindre problem som bleknar i jämförelse med övriga skador dom förorsakar. Efter ett helt arbetspass plus utgång med konstant sockerdricka i fötterna på grund av minskat blodflöde tack vare jeansen är det en härjad Lisa som vacklar hem. Simon, min partner i krig, skäms i sådan utsträckning över mina högljudda gnällrop och pinsamma försök till gång att han till slut ger upp sin välförtjänta, statusförhöjande krycka i hopp om att vi åtminstone ska infinna oss hemma innan gryningen. Nästa dag, vid mitt dagliga morgontoalettbesök, upptäcker jag något mystiskt, två identiska blåmärken på utsidan av båda låren. Who to blame? Jeansen. På ica fungerar inte VISA-kortet då jag kvällen innan förvarat kortet i jeansfickan och det nu antagit formen av mitt lår till följd av jeansens oförklarigliga tajthet.

Såna är dom, mina nya jeans. Tajta som bara den, Obekväma som satan. Och snygga - det enda argument som krävs för att jag ska utsätta mig själv för plågan igen och igen och igen...

Svetten

Han får ta mycket skit, den lilla stackaren till lillebror jag har. Och skit, det är precis vad han luktar i detta ögonblick (Och vid andra otaliga tillfällen). Jag kommer ut från toan, ser till min glädje en bedårande hemkommen Ludvig sittandes i köket, storasysterinstinkten slår till och med armarna utsträckta planerar jag att överösa honom med hårda kramar och slemmiga pussar. I sista sekunden får jag varningen: "Rör honom inte, han stinker svett!" Pojkstackarn får en lätt puss på pannan innan han upprörd lämnar köket. Lotta: "Pjuh att han gick, jag fick huvudvärk av hans stank". På övervåningen slår han igång TV:n, pappa rusar efter: "Ingen TV, bara duscha Ludvig!". Ludvig: "Men åååååh". Pappa: "Ja det är ett hårt liv att vara skitig!"

Ja, ungen utsöndrar faktiskt svett likt en marathonlöpare, och gott luktar det inte. Släpper vi ut honom offentligt kommer folk tro att lillstackarn lever under usla familjeförhållanden där föräldrarnas personliga problem är så stora att omvårdnaden om barnen blir lidande, så till den milda grad att dom knappt är i stånd att sköta ungarnas hygien. Och så ringer dom socialen, Ludvig blir tvångsomhändertagen, mamma och pappa polisanmälda och jag får skämmas.

Nu slogs duschen igång, jag tar ett lättnadens andetag. Ytterligare en gång klarade vi oss undan aina.

Traces

Nycirkusgruppen "The Seven Fingers" bjöd igår Umeå på en föreställning utan motstycke. "Traces" heter uppsättningen, framförd av fem onaturligt attraktiva och böjliga kanadensare. Jag skippade afrikanska dansen, sket i att plugga och spenderade mina sista sparade kronor till förmån för 90 minuters stolsittande. Jag ångrar det inte en sekund. Vad jag däremot ångrar är varför inte jag ägnat varje vaket ögonblick av mitt nittonåriga liv åt akrobatiska övningar, modern dans, teater, skateboardåkning, basket och piano så att jag också hade fått medverka i detta fantastiska ting. Nä just det, glömde för ett ögonblick bort att det är fysikaliskt omöjligt och övernaturligt att utföra vad dom gjorde. Det finns ingen som slå knut på sig själv, göra trippelvolter, åka skateboard OCH spela piano. Allt är fejk, hela publiken blev lurad. Jag kan inte förstå att jag var så lättlurad.

Trams

Nu var det tamejfan ett jävla bra tag sedan något publicerades på den här bloggen! Jag har haft för stor prestationsångest för att logga in på bloggen ens en gång, jag vill ju att bloggen ska vara rolig, jag vill ju att ni ska älska mig, skratta åt mig och stilla mitt bekräftelsebehov. Faktum är att jag är skittråkig just nu, jag bloggar skittrist och det duger inte. Här är ett axplock av vad som rör sig i knoppen:

Det tycks för mig helt och hållet förnuftigt och relevant att två månader innan studenten hoppa av skolan. Inom en mycket snar framtid kommer jag lägga mina sparpengar på att betala bekanta för att skriva uppsatser om kvinnors rösträtt, autism, stora rikens uppgång och fall och annat intressant drabbel. Min lägenhet är ett slagfält, den luktar lax sedan två dagar tillbaka och man får ont i fötterna av att trampa på allt indraget grus. Beträffande aktiviteter med det andra könet har jag kommit att fokusera speciellt mycket på en man, till mitt förtret eller förnöjelse har jag inte kunnat utröna än. Det blir en sommar som lovligt byte i alla fall, så mycket är säkert! För övrigt kör jag stenhårt (lite lögn) på GI-metoden för ett tag framöver. Det innebär i princip att jag med gott samvete trycker i mig kilovis med jordnötter, gräddiga såser, tunga köttbitar och standardmjölk i tron att jag kommer vara the shit på beachen i sommar. Det går fint, i onsdags drack jag tre glas vin men det har jag redan förlåtit mig själv för. Idag skiner solen, jag är skitsnygg i håret och ska nu ut på tillförordnat uppdrag: hitta en manlig strippa till imorgon.

Peace out


Det här är jag.

Benstommen

Detta eviga tjat. Detta eviga tjat om Beach 2008, att jag ska bli så snygg och smal. Detta extremt irriterande tjejdrabbel som innefattar även mig - bullmagen är för stor, axlarna för breda, låren för feta bla bla bla...Denna halvtaskiga självuppfattning har givetvis en grund, den döljer en skrämmande historia som förföljer mig än idag. Denna händelse vågar jag påstå är den utseenderelaterade händelse som utan tvivel etsat sig fast hårdast. Fina komplimanger och uppmuntran bestämmer sig för det mesta rätt kvickt att fly mitt minne, händelser som den här biter sig fast likt efterhängsna killar.

Året var 2006. Dåvarande pojkvän Eric och jag befann oss på Filippinerna i fem långa veckor. Erics mamma härstammar från denna avlägsna asiatiska nation vilket oundvikligen gör Eric till halvfilippin. På Filippinerna är människorna små och mörkhåriga. I Sverige ansågs Eric och jag som ett petite par. Eric är halvkort och smal. Jag är kort och halvsmal. På Filippinerna var vi jättar, storväxta, högresta och enorma. För Erics del var det okej, det finns trots allt långa Filippiner och dessutom ser han ut som dem. Långa Filippinskor finns inte, jag var längre, större och arton nyanser ljusare än ALLA av kvinnligt kön i detta land. Känslan veckorna igenom kan bäst beskrivas som otymplig. Eric njöt av mitt obekväma tillstånd och gjorde så gott han kunde för att späda på. En ljummen kväll i december satt vi som vanligt på Erics tremennings terass och rökte cigaretter, spelade kort och plinkade på gitarrer. Jag hade hoppats på att slippa men i vanlig ordning drar trakasserierna igång. Någon drar ett skämt, Eric hittar ett kryphål och så vips så slinker den ur - nånting nånting "Lisa is fat". Erics tremenning Oden ser mitt sårade ansiktsuttryck och vill, som den genomgoda människa hon faktiskt är, komma till undsättning - "No, Lisa is not fat, she's just.........big-boned! Jag var mållös, är det än.

PromPromPorn

Om dryga två månader kommer Folkets hus i Umeå att befolkas av 1000 st alkoholsugna, uppmärksamhetslystna ungdomar i sena tonåren. Ynglingarna i fråga kommer några få veckor senare att ta del av ett av livets absolut viktigaste skeenden och befinner sig därför rent mentalt för det mesta uppe i det blå. Konsekvenserna av denna allmänt rådande sinnesstämning är påtagliga. Smärre och grövre modemissar utlovas garanterat. Stolta föräldrar med ovanligt vassa armbågar påträffas. Fyllesnubbel på röda mattan är inte en omöjlighet. Noll antal räknade förskräckliga hårkreationer däremot ÄR en omöjlighet. Skolpatriotiska bröl kommer att kväva alla försök till bordskonversationer, läppstiftbefläckade tänder en inte helt ovanlig syn, slipsarna i slutet(?) av kvällen knutna runt huvudet, folkölsfyllan ett faktum och toakön milslång.

Det är med spänning jag räknar ner till Umeås Studentbal 2008!

Naturligtvis ville jag vara evenemangets ansikte utåt och därmed representera allt vad det står för.




På riktigt kommer Balen 2008 att bli något utöver det vanliga, balkommiteén har utfört ett strålande jobb och hoppas självfallet att deras många uppoffringar kommer att uppskattas och applåderas. Som dedikerad balkommiteé-medlem förväntar jag mig evig berömmelse och rikedom in case of success. Om inte tar jag avstånd från allt, står inte för något och tar ingen skit.

Gammal och grå

I förra veckan var det en mindre belevad man som kläckte ur sig att han trodde att Ludde var min dotter!! För er som inte förstår det absurda i det här är min lillebror (märk lillebror) en snart tolvårig pojke med st. 38 i skor. Själv är jag en nittonårig flicksnärta utan några som helst barnambitioner. Men summan av kardemumman: Jag blev tamigfan skakad i grundvalarna! Är jag verkligen så gammal? Ser jag verkligen så gammal ut?

Och det läskiga är att det där var inte det enda tecknet på min stigande ålder och innebörden av det. Idag fick jag hem ett orange kuvert, DET orange kuvertet. "Den allmänns pensionen" stod det på. Jag ska slänga det illa kvickt. Utöver den extremt läskiga incidenten har jag även utvecklat förmågan att vara bakfull två dagar i sträck, det är inte okej någonstans. Tantlisa.

Efter tjugo går det bara utför säger dom, jag ska aldrig bli tjugo. In i det sista njuter jag av att ínte kunna gå på systemet själv, att gå under benämningen tonåring samt med hoppet om att jag med lite flyt växer en centimeter till eller två.

Lisa vs. Lägenheten

Föregående vecka var hård, förbluffande hård. Denna vecka känner både jag och min stackars lilla lägenhet av efterverkningarna. Utmattade och fulla av nya intryck kippar vi efter frisk luft, grämer oss över förlorade attiraljer och klagar högljutt över nyuppkommna fysiska skavanker. Vi skäms lite för vårt fysiska tillstånd samt känner oss i allmänhet en aning generade när vi reflekterar över veckan som gått. Nu drar vi inte riktigt jämnt, lägenheten och jag. Anledingen till detta är att vi båda yrkar på mästartiteln i slitenhet. Här följer därför en objektiv Lisa vs. Lägenheten-lista uppdelade i diverse kategorier så får ni själva kora den slutgiltiga vinnaren i rövarliv!

Stank
Lisa: Svett, smuts, cigaretter
Lägenheten: Cigarettrök, svettiga karlar, unket, utspilld öl

Förlorade attiraljer
Lisa: Mobil, nycklar, VISA kort (allt återfunnet)
Lägenheten: Stekpanna, duschstång, dammsugarpåse

Nyvunna attiraljer:
Lisa: Garderobsbricka
Lägenheten: Handväska, halsband, bilnycklar

Tillskansade handikapp:
Lisa: Hälseneinflammation, ful
Lägenheten: Förlorad duschstång, sneda gardiner, ful

Korkade bedrifter:
Lisa: Försöker ringa sitt VISA kort, tappar mobilen, tillåter folk att röka inne
Lägenheten: Allmänt bristfällig och funktionsoduglig. Fläktlös, balkonglös och ostädad.

P-mate

P-mate är en nederländsk uppfinning som gör det möjligt för tjejer att kissa upprättstående. Konstruktionen är mycket simpel-en bit hårdpapp formad ungefär som en spetsig sko med hål därfram. Öppningen placerar du mellan benen och ut kommer kisset genom hålet, ganska precis som manlig tömning av blåsan.

Ruskigt imponerande uppfinning! tänkte Julia Nyström när vi sommaren 2007 befann oss på det inte helt hygienska och tjejkissvänliga Roskilde och inhandlade ett fempack av ovan nämnda innovation. Tyvärr kom inte P-mate till mycket användning under festivalen då alkohol och allmän sinnesförvirring resulterade i att vi utan vidare eftertanke gärna visade både snippan och bakdelen för alla som ville kolla och höll oss till den ursprungliga tjejurintömningspositionen. Sista dagen av festivalen infinner sig och P-mate ligger fortfarande oanvända i sin förpackning. Pressen är stor från övriga campmedlemmar och slutligen tar vi tjuren vid hornet, delar ut kartongbitarna till fem frivilliga (nja) tjejer i campet och gör oss redo. Inte helt oväntat bangar alla, utom Julia och jag, och ansluter sig till den redan stora skaran kameraberedda "kompisar". Kvar står vi och väntar otåligt på att kisset ska flöda till, och det gör det. Men inte bara det. För i precis samma ögonblick bestämmer sig min taktlösa kropp för att få mens. Där står jag, ur pipen rinner blodblandat kiss som inte går att stoppa, och väntar på att folkmassan ska återfå andningen, hämta papper så att detta hejdlöst pinsamma uppträdande får ett slut.

Ammarnäs

Ammarnäs heter en by om cirkus 200 personer belägen 37 mil nordväst om umeå - det är obygden. Ammarnäs prickar in precis alla fördomar du har om norrlands inland. Utanför affärn står fler skotrar än bilar parkerade, utförsåkarna har ännu inte riktigt fattat att snowboard inte är the shit längre, i baren väljer du mellan redbulljäger och öl, killarna bär kepsmössa av märker fox och tjejerna applicerar mer smink än lämpligt inför en dag i pisten. Och jag trivs jävlar i mig som fisken i vattnet!

Det var nämligen i Ammarnäs som jag tog mina första stapplande steg, lärde mig simma i Ammarnäs-gårdens pool, sjöng "blinka lilla stjärna" på samiska, gjorde smycken av älgavföring och drack mig full på hembränt. Trots att jag nu spenderat större delen av mina levda år i det inte fullt så autentiska Umeå, är jag inte sen med att påpeka mitt ursprung om någon frågar.

I Ammarnäs har familjen Diehl nu spenderat fyra skamlöst fina dagar. Att min barndomsväns hus brann ner till grunden, Ludvig bröt armen och Mamma avslutade påskhelgen på akuten är petitesser som hade noll och ingen verkan på min odelade optimism! Jag satte check på vartenda hemvändarkrav som finns; Åka i backen, åka utanför backen för att inte vara en jävla turist, käka strips på liften, basta och hälla öl på bastuaggregatet, hugga av de sista bokstäverna i vartannat ord, storkna av upphetsning när "jag är lapp och jag har mina renar" spelas, bli karatefull (halvkass insats där) köra skoter, köra skoter för snabbt, köra skoter upp på Äivesauve och tappa hakan av hänföring, köra skoter och vara rädd för att inte blåsa nykter och slutligen köra skoter i brist på annat.

Solen stekte, snön var metersdjup, männen manliga och min ute oufit matchade perfekt. Sweet life

Mannen i våra liv

Som sänd från ovan har han landstigit på jorden för att förgylla människornas tristressfyllda liv. Han är en liten bit av himmelriket, en gud i människogestalt, härligheten personifierad. Kvinnor som efter oändligt många besvikelser fullkomligt tappat aptiten på män har funnit den åter, pubertala tonårstjejer dränker honom i kärleksförklaringar och Sveriges alla män önskar inget högre än att de, åtminstone för en dag, fick traska omkring i hans skor. Med en oskuldsfullhet sällan skådad, en humor som får resten av komedisverige att blekna samt ett yttre som inte är av denna värld, finns bara en sak att säga - ren perfektion. Han får kroppsvätskorna bland både kvinnor och män att fullkomligt svämma över - det skrattas, det gråts, det dreglas och det kåtas upp så till den milda grad att jag starkt misstänker en högre one night stand statistik sen han klev in i rampljuset då folket på något sätt MÅSTE avreagera sig i brist på the real deal. Vad finns det mer att tillägga? Det här är så nära fullkomlighet som man kan komma.

Ja, jag är precis lika pinsamt fjortis-såld som du. Jag äter, dricker och andas hans namn. Mannen, myten, legenden - Björn Gustafsson.

So long Tokyosuckers

Nu har dom åkt. Mina allra käraste vänninor har nu landat i Tokyo där dom ska leva loppan i två veckors tid. Jag är så missunnsam att det är sorgligt. Den elaka Lisa hoppas på ett regnigt Tokyo med dålig shopping och kasst krogutbud, jojo...
Ronja, Iza, Maxime, Disa och Malin, om ni ser det här; Se nu för fan till att njuta till max, slå inte ihjäl varann och dränk mig mig väldigt gärna i halvsjabbiga souvenirer när ni kommer hem. Jag älskar er och saknar er redan.

Själv ser jag naturligtvis till att ha det så förträffligt roligt som möjligt i två veckor framöver. Jag börjar starkt med storhandling på Ica Maxi, jobba i helgen och går sedan med stor motivation in i nästa vecka där inspirerande skolarbete hägrar.

Nakenbarn

Jag vet ju att ni uppskattar Luddehistorier, så här kommer en fin en:

Ludde har, som var cool kille bör, börjat spela gitarr. I julklapp fick han en sån där barngitarr som passar honom perfekt. Allt som oftast finner man gitarren dammig och ostämd på sitt ställ, men denna kväll är Ludde ihärdig. Jag hör hur han kämpar på nere på sitt rum när han plötsligt ropar att han vill spela en låt för mig. Glad, stolt och förväntansfull sitter jag uppkrupen i soffan och väntar på framträdandet. Då kommer han, som en rännil upprusande för trappan, naken. Gitarren i ena handen och snoppen slängande. Han tar upp gitarren, täcker snoppen med den och har en nakenrockshow utan dess like (dvs. han slår på gitarren och gör häftiga moves). Och vad händer sen!? Jo rockguden slänger gitarren, tar tag i pillesnoppen, drar den åt sidan och ja, börjar lira på snorren istället. En stjärna är född.

Negativ oh ja

Prata inte med mig om någonting ångestladdat. dvs:
-Ekonomi
-PA100
-Skolan i allmänhet
-Körkort
-Hälsa
-Komma i form
-Mina dåliga vanor
-Framtiden

Med andra ord..prata inte med mig överhuvudtaget såvida du inte vill bjuda mig på en resa till fjärran land, köpa en öl till mig eller gratis erbjuder dig att göra mina skoluppgifter. Hej så länge

Föressten har jag agerat nakenmodell på skolan idag, jag var inte döläcker.

Snuse

Ludvig Olof Anders Tiger Diehl bjuder på glädjefyllda ögonblick, igen!

Familjen Diehls hus är helt slut på snus. Tre snusare i familjen och ändå kan uppenbarligen något sådant här inträffa. Pappa har ett ärende till stan och Mamma och undertecknad bönar och ber om att han på hemvägen ska shoppa med sig lite av det svarta guldet.
Lisa: Granit vit till mig, det är viktigt är det vit!
Ludde: Jag vill också ha snus! Köp snus till mig också pappa!
Pappa: Nej du
Ludde: Men varför inte? Jaha men du kan väl köpa nikotinfri snus i alla fall?
Pappa: Det blir inget
Ludde: Meh, varför inte det då? Det är ju inget farligt!
Mamma: Det är för att du inte ska vänja dig vid att ha någonting under läppen gubben

Ludde går i protest till kylskåpet, hämtar ut okänt föremål och stoppar det under läppen.
- Från och med nu ska jag alltid ha någonting under läppen, så att jag vänjer mig!

Lov och Love

En veckas ledighet har kommit till sitt slut och jag skulle vilja sammanfatta vecka 10 med tre ord: Yatzy, Jobb och Testosteronstinna män.

Yatzy
Det har för fan inte spelat någon roll vad jag hetat: klassiska yatzynamnet Feel The Diehl, självsäkra Nice Dice, Basil Mouse, Yoghurt Fil..Jag är så dålig på yatzy att inget coolt nick name i hela världen hade kunnat ändra på det. Lovet har präglats av en hel del yatzyspelande och jag lämnar ofrivilligt denna vecka med ytterligare en titel i bakfickan: Rutten gambler. Maxime Relaxin imponerade med 313 p medan High Roller vann mest poäng i image.

Jobb
Jag smörade, krusade, och fick mer än lovligt mycket kramp i käkarna från att dra onaturligt mycket på smilbanden- inget hjälpte, drillen var trots alla tappra försök nästintill obefintlig- tills jag införskaffade en ny arbetsskjorta. I veckan har jag fått chansen att inviga min nya, lite smått genomskinliga, svarta skjorta med uppknäppningsmöjligheter. En knapp i timmen råder dom mig. Och dra på trissor! Är det inte så att dricksglaset har varit en aning mer välfyllt denna vecka? Jo sannerligen. Pur ung och naiv har jag trott att det räcker med att vara trevlig, tji fick jag. Det är yta, yta, yta som gäller. Jag gillare.

Testosteronstinna män
Under den här rubriken ryms det så mycket, så mycket opassande och utelämnande att det tar mig emot att inte få vräka ur mig. Umeå stads män har varit produktiva. Och har dom inte varit produktiva så har dom åtminstone haft en önskan om att sprida sin säd. Männens till synes omättliga begär har resulterat i missanvänande av möbler, högljudda damer, vadslagning, dyra taxiresor, utebliven sömn, crashande på soffan och på tok för många telefonnummerfyllda slipar. Förstaplatsen går dock otvivelaktigt till den berusade, glasögonprydde men ändock smått charmige mannen som igår dedikerade sin lördagskväll åt att inte släppa mig med blicken. Jag är tveksam på om han blinkande en enda gång. Folk knuffades och bufflades för att komma fram till bardisken. Men han stod kvar på samma plats timme ut och timme in, orubblig. Jag gav slutligen upp och klottrade ner mitt telefonnummer på en servett. Nu har jag stängt av mobilen.

-Vad kostar den där då?
-Tusen spänn!

bannlyst beteende

Nedan följer en lista på beteenden, tingestar och uppförande som ger mig allergiska utslag och som enligt min högst personliga åsikt bör bannlysas.

- Folk som går sakta
- Människor som smörar på fel sida av hårdbrödmackan (dvs. den plana sidan)
- Omaka sockar
- Tjejer som envisas med att ha samma hårfärg som jag
- Killar som inte kan dricka öl
- Folk som pratar om sina husdjur
- Snåljävlar som inte lämnar dricks

Fortsättning följer...

Anna Ehrenfeldt heter min BFF, hon är skåning och tycker uppenbarligen att hon förtjänar en större del av fotots fokus.

Klydda=krångla på skånska

Nu ska dom slängas ut, en gång för fucking alla. Alla dessa oändligt osexiga underkläder jag tyvärr har i min ägo. Vi snackar snoopy, hello kitty och trosor från kappahls barnavdelning. Men nu har jag alltså investerat i lite sexy motherfuckers down in malmö. Återstår nu bara en skön bränna och en fullkomlig kropp, men det är pettitesser, så länge man har underkläderna.

Malmö var fett med nice även om min sedvanliga otur såg till att följa med även till södra delen av Sverige. Theresa, Anna och Lisa sitter och pimplar vin hemma hos Anna. När det är dags att bege sig till förfesten upptäcker vi att vi innelåsta. Ja det är helt sant, i Malmö kan man faktiskt bli innelåst då en del lägenheter har nyckelhål både från insidan och utsidan och har man ingen nyckel sitter man sannerligen i skiten. Vi fick så vackert lov att be grannarna om tillåtelse att från Annas balkong klättra över till grannarnas balkong för att sedan gå igenom deras lägenhet för att komma ut, i pumps och med systemetkassar. Himla skitkul.

I övrigt har vi florerat på Kulturbolaget i Malmö, 20-års fest i Ystad och Bara Bar (också i Ystad). Vi har skrattat oss medvetslösa åt mannen-myten-legenden Björn Gustafsson, ätit en sjuhelvetes massa hårdkokta ägg och förmodligen druckit lika mängder vin och oboy (en hel jävla del av båda). Minimal manlig kärlek erbjöds men the female love was freakin top notch!

Svullen och nöjd

Beach 2008 kan gå i graven,gå i graven och låta mig bli ett helhärligt fetto. Mer att ta i, mer Lisa, oh vad mysigt! BK smakar knull säger dom. BK smakar ljuvligt en bakfullelördag säger jag. Denna helg har sannerligen gått i fett-fläsk-sockrets tecken. Ben & Jerry´s, semla, BK, cheese balls, apelsinkrokant, oboy, cigaretter och oändligt med alkohol har sannerligen förgyllt detta fina veckoslut. Satan i gatan vad jag var värd det efter en hel veckas halvseriös beachsatsning! Magen är menssvullen,(nu har den kommit=inga bäbisar, pjuh!) mätt och trivs bäst under tre par åtstramande kalasbyxor. I morgon är det måndag och som vanligt börjar då mitt nya liv. Det liv som genomsyras av fysisk aktivitet och kaninmat.

Föressten så har malmö ägt. Mer om skåne sedan. Jag kan säga som så att Anna är bra, gräset är grönt och skånskan är charmig till tusen.

Tack och hej, nu ska jag inhalera en mentholcigarett, det är fräscht.

Vad var modern människa har i sin ägo

Mobiltelefoner är stundtals vedervärdiga apparater som förtjänar bannlysning och tortyr. Ett bra exempel är när djävulspåfundet signalerar att det är dags att pallra sig upp klockan tio på en bakistorsdag. Igen och igen och igen och igen. Jag ville hemskt gärna slänga en persons telefon hårt hårt hårt hårt i väggen denna morgon. Tur är det väl att man kan välja vad man vill vakna till. Själv slår jag varje morgon upp ögonen till det extraordinära stycket musik "Så länge skutan kan gå" av Evert taube.

Ibland är dom bra, mobilerna alltså. Ett särskilt fint minne jag bär på inkluderar mobilkontakt. För att göra en kort historia lång så har jag en, för det mesta, intelligent och fin vän som heter Emma. Emma och jag är ganska lika varandra. Vi räcker upp händerna mest av alla, höjer oss själva till skyarna dagligen och bestämmer gärna allt. Riktiga översittarfittor skulle man kunna säga. Till vår approach hör det också till att sitta med i diverse föreningar och styrelser. Emma är styrelseordförande i elevrådet på vår skola och har således utvecklat en gedigen relation till vår gymnasiechef Thomas Berglund. Thomas heter också Emmas sugardaddy som tyvärr bor på annan ort. När Emma inte är i skolan och spelar viktig kan hon ibland släppa lös på allvar och unna sig en bag n´box eller två. Någon gång i höstas får hon till en riktig karatefylla och kvällen till ära befinner sig sugardaddy Thomas i Umeå. Emma är trots allt inte mer än mänsklig och blir precis som du och jag kåt, våt och dum i onyktert tillstånd. För att få sina lustar tilfedställda skickar hon iväg ett sms till sugardaddy Thomas där hon utrycker hur attraktiv hon tycker att han är, att hon är berusad samt att hon skulle vilja spendera natten med honom. Pilsk och otålig väntar hon på gensvar men får inget, bestämmer sig för att checka utkorgen så att hon verkligen skickade iväg smset och upptäcker till sitt förtret att hon precis försökt ragga upp vår gymnasiechef. Emma skämdes och kammade varken hem sugardaddy eller gymnasiechef.

Jag skrattade hårt, rått och länge då historien framkom.

En halkig räv

Vi bor ju sannerligen på norra delen av halvklotet, detta blev jag påmind om i dubbel bemärkelse idag. Graciös och smidig är vanligtvis INTE ord man sätter i samma mening som Lisa Diehl och i synnerhet inte idag. Mitt på norrlandsgatan, i morgontrafiken, drar jag en minnesvärd vurpa. Jag ligger platt på rygg framför otåliga bilister och viskar okristligheter, sträcker upp en hand för att signalera att det är lugnt (i vaga ögonblick tror man att folk bryr sig) och vacklar generat därifrån. Jag hann knappt avsluta tanken "Jävla kuk Norrland" när en räv kutar förbi. En RÄV dyker upp från ingenstans, passerar mig bara några deci ifrån och fortsätter sen raka spåret mot vasaplan. En rävjävel goddamnit!! Det var kul. Gud spelar mig många spratt.

Tanten i mig

Varningstecknen har varit där. Det började med ett osunt intresse för korsord och P2 på radion. Men nu har medelålderstecknen nått sin absoluta peak. Igår kom jag på mig själv med att stå och smalltalka med grannen om hur förfärligt svårt det är få en tvätttid, hur hänsynslösa människor är som snor andras tider och vilket projekt det här med tvättandet är...på mitt jävla initiativ!! Dessutom har min visdomstand börjat göra ont och jag har lagt ner min själ i att försöka bli världsmästare i Harpan. Nytt rekord är satt: 97 sekunder och 7864 poäng. Trots min ringa ålder visar jag onekligen symptom på tant. Utvecklingen har utan tvivel gått fort fram om man jämför beteendet från förra inlägget.

Bokrean startade inatt och satan i gatan vad taggad jag är! Jag ska knuffas, rivas och slita för att komma över det jag vill ha.

Vackra varelser..NOT

Jag har en väldigt fin vän som jag älskar, beundrar och skrattar åt och med. Kärt barn har många namn och därför är det fritt fram att kalla henne sillen, Johwal eller Yohanna. Men på rikitgt heter hon Johanna Wallin. Jag anser det viktigt tillägna denna människa ett eget inlägg då jag tillsammans med resten av världen är övertygade om att detta är kvinna vars fotografi-skills kommer ta henne till skyarna. Med andra ord så vill jag att alla ska veta att vi är grymt tjenis. När vi började gymnasiet hängde Johanna först med mindre vettiga människor innan vi upptäckte varann. Vi blev radarparet nummer ett, piff och puff, helan och halvan, humle och dumle. Många dagar skrattade vi så att tårarna sprutade, pucklade på varandra till fördärvet och ägnade oss åt diverse andra okvinnliga men energikrävande aktiviteter. Vi utförde briljanta stunts i skolkorridorerna, hängav oss helhjärtat åt matkrig på professionell nivå och gick alltid på helg med nya häftiga blåmärken. Därför ansåg vi det också som fullständigt bortkastad tid att lägga ner energi på vårt yttre.

Beach 2008

För nästan exakt ett år sedan skrev jag det här mästerverket till dikt. Nu knackar snart Beach 2008 på vår dörr och det är onekligen dags att slå slag i saken och i år uppfylla tidigare krossade drömmar. Det här ska bli sommaren då dikten slår in.

Beach 2007

Vid det här laget skulle jag haft muskler hårda som sten
Biceps att klämma på, beundransvärda ben
Håret nyklippt och sommarblont
Hela jag, en perfekt front
I sommar, Bettnäs okrönta drottning
På Umeås köttmarknad skulle jag villigt hänge mig åt professionell blottning
Stenhård disciplin skulle ta mig till mitt mål
Blossom, du är min idol
I år var året då jag äntligen skulle inviga min tangatrosa
Jag såg slutet på att med bullmagen gosa
Min älskade standardmjölk skulle kastas ut
Drick din fiskleverolja och njut!
Celluliter skulle vara ett minne blott
Ordet som bäst skulle beskriva mig var flott
Nej, i år blir ytterligare ett år som en blek medelmåtta
Jag satsar aphårt på Beach 2008

Till mamma

Försök inte lura mig kvinna, jag vet nog att denna för allmänheten öppna blogg läses även av dig kära moder jord. I ett försök att förklara och i viss mån skylla ifrån mig vill jag dock påpeka att jag som bekant har en vild fantasi och att allt som nedtecknas är fritt fram för fri tolkning. Trots att du förmodligen skulle hävda motsatasen vid konfronterande är det med obehag jag misstänker att du gjort denna sida till bokmärke. Men mamma lilla, have no fears, jag ÄR vid mina sinnes fulla bruk. Och till alla er andra vill jag ge några lugnande ord: Jag lovar att inte exkludera några okvädningsord, förnedrande sanningar eller utelämnande fakta trots detta något skrämmande uppvaknande!

För övrigt så har de två senaste dagarna varit till belåtenhet. Agnäs alpina center (dvs. tre nedfarter plus värmestuga) haft äran att besökas av pro-hoe-lisa, en slalomstjärna med lysande framtidsutsikter om du frågar henne själv. Det var åtminstone vad jag trodde innan Oskar Moodförstöraren Fredlander dök upp och fick alla oss andra att känna oss som karaktärerna man skrattade åt i sällskapsresan. Det är dock med viss stolthet i rösten som jag för er vill berätta att jag klarade av att åka baklänges nedför hela barnbacken och att dödsfarliga hopp klarades av med bravur (tolkningsfråga). Självklart hade jag snyggast outfit i backen men vad folk inte visste var att jag om möjligt var än mer attraktiv under vita täckbyxorna och haglöfsjackan, mitt turkosblåa helly hansen underställ är nämligen något utöver det vanliga. I ett desperat försök till uppmärksamhet klädde jag helt sonika av mig i bussen på väg hem men fick alltför svaga reaktioner, dom lata jävlarna till medpassagerare hann knappt stiga på bussen innan snarkningarna tog vid. Tyvärr bröts det inga ben eller nåt annat sånt coolt men Malin och Liv bidrog onekligen till dagen då liften deras släppte, bara sådär. Lugnt och stillsamt stod dom i liften då plötsligt, och utan förklaring, ankarjäveln släppte helt och hållet och damerna graciöst slog ändorna i backen.

Onsdag kväll var som väntat exceptionell även om inspelningensmaskinen som vanligt linnehöll smärre luckor. Det dracks alkohol, åts renballar och dansades (inte med på inspelningen). Systrarna Diehl(Ronja du räknas också dit) var överförfriskade och heta vilket naturligtvis resulterade i hemkammning. Som bekant kan jag konsten att inte vara bakfull vilket tydligen är ett otroligt störningsmoment för vissa. Jag pratar naturligtvis om Björn-mannen som inte lärt sig att uppskatta en frisk bris i fotogenångan eller upplyftande smalltalk. Idag har jag genomlevt en första hjälpen kurs ledd av en minst sagt märklig seriefigursliknande man i gore tex kängor och camel toe.

Värmen håller nu på att ta kol på mig och det dags att äntligen få slita av mig mjukisarna och reveala what's underneath för mina kära kvällsunderhållare- dom legendariska helly hansen långkalsongerna.

En sann ölkille

Vid tiotiden stegar jag in på Luddes rum för den sedvanliga nattningen. Ludde ligger och filosoferar i sin nya Norrlands guldmössa, han är så stolt att han pöser över. Ounvikligt glider vi in på samtalsämnet öl. Jag frågar Ludde om han någonsin druckit öl och elvaåringen ifråga kollar på mig som om jag vore dum i huvvet. Gladeligen berättar han om när han och kompisen Elias smitit in i bastun i huset i Ammarnäs när de vuxna gått ut och hällt i sig ölslattarna, minst tjugo stycken om man får tro Ludde (Om man får tro Ludde har han även smakat alla ölsorter i världen dvs. Norrlands guld, Spendrups och Zeunerts). För att göra kvällen fulländad gjorde han som var öldrickande norrlandsbo bör och slog lite öl på bastuaggregatet, för den goda luktens skull hävdade han. Vidare la han till att det minsann bara är riktiga ölexperter som vet sånt.
Ludde kommenterar upplevelsen:
-Jag är en tålig grabb jag.
-Och det är ju bra, för jag ska bli en ölkille när jag blir stor.
-Inte snusa, inte röka, bara dricka öl.

Elva år gammal och redan så bevandrad inom alkoholens mystiska värld. Vad gick snett? Hur ska det sluta? Vem har han att skylla? To be continued...

Föressten så går det nu att lämna kommentarer på denna blogg så please feel free to do so!

Ingredienser för ett lyckat liv

Man brukar ju säga att en kvinnas väskinnehåll speglar hennes personlighet så varsågod att spekulera i min:

-Plånbok
-Kalender
-Två mobiltelefoner
-Cykellysen
-Lönebesked
-En Carlsberg Hof kapsyl
-Läppsmörja
-Pennor
-Suspekt nässpray från Thailand
-Två Linskoppar
-Tändare
-Kapsylöppnare
-Skoputs
-Isskrapa
-Snusdosa
-Handkräm
-Färdigfrankerat vykort med Timrå-slogan
-Oidentifierbart lock
-Broschyr om Yasmin p-piller
-Vit eyeliner
-"Klassiska drinkar"-häfte
-Anteckningsblock
-Telefonnummer på lapp
-Dagsordning från Balkommiteén

American flow fo sho

Vad i hela fridens namn finns det att visa upp i Umeå? Amerikanarna Brendan och Jennifer( som jag för övrigt aldrig träffat förut) paid a visit in Umeå över helgen och som den goda medmänniska jag ju faktiskt är tog jag jobbet som värdinna. Men åter igen, vad hittar man på med två bevandrarde boston-bor i staden som gud glömde? Min plan var att så fort som möjligt supa ner stackarna och hoppas på det bästa. Visar sig dock att Brendan är straight edge och Jennifer not too into drinking. Det blev trots allt en bra kväll med redlöst berusade vänner på Scharinska, en snabbtitt in på invito och schlagerdängor på två våningar. Vid tvåtiden lämnar jag av besökarna hemma hos mig, går hem till miljonären och kollar på mjukporr och dricker skumpa. På lördag intoducerar jag sparken för mina kära vänner och vi ger oss ut på en fyra kilometers tur på blankisen, Brendan och Jen på spark och jag på Luddes begagnade barnskridskor, en fullträff. På lördagskvällen kallade arbetet med allt vad det innefattar. Just denna kvällen innefattade det fett med slagsmål plus en annan otroligt underhållande anekdot. Vid tretiden, när vi alla är klara med barstädningen, disken och kassaräknandet, upptäcker vi att en av toaletterna fortfarande är låst. Vakterna lirkar upp låset och tadaa..redlöst full man i tjugoårsåldern sitter på toastolen och sover, inte så himla kul tänker ni. Lite roligare är det om man tar med i beräkningen att mannen i fråga hade byxorna neddragna och hade gjort tvåan precis innan han somnade. Tio spänn och jag säger vem det är.

Idag har Amerikanarna, familjen Diehl och Maxime besökt gammlia där utställningen om Sebastian var sjukt gripande. Bör definitivt ses. Joachim Schmids fotoutställning var inte pjåkig den heller. Bland alla hundratals bilder minns både Maxime och jag fittan, en liten oansenlig bild där man, om man kollade riktigt noga, förstod att det var just en fitta. Och då såg vi utställningen vid olika tidpunkter. Det är märligt vad som fastnar. Efter det bjöd mamma och pappa på sockerchock och java på sjöbris och som avslutning på jenkarnas vistelse blev jag bjuden på middag på olles, väldigt autentiskt och svenskt tyckte vi alla tre. Nu är jag utmattad och less på att vara snäll.

Underlivet

Det är något allvarligt fel på mitt underliv. Utebliven mens och inkontinens stavas det. Inte en droppe mens har lämnat min vagina sen början av december, desto fler droppar oönskat urin. Min kropp har fått allt om bakfoten, hallå kropp, det är femtioplussare som befinner sig i klimakteriet som byter tamponger mot tena lady! Mitt inre system har skapat en evil pakt mot mig. Jag traskar omkring som en fullt fungerande människa när plötsligt, och helt utan förvarning, jag känner att jag måste urinera. Och ingen förvarning får man, what so ever! Tycker min kissblåsa att jag måste kissa, ja då måste jag kissa, på stubinen. Vanliga dagar är jag en mycket frekvent toalettbesökare. På helger och andra dagar spenderandes på krogen är jag the queen of peeing, V.I.P. gästen på dass numero uno. Så har ni frågor och funderingar angående Umeå stads offentliga toaletter så är jag mer än glad att kunna stå till tjänst. Jag kan nämligen skryta med att vara en mycket bevandrad och allmänvetande toalettbesökare.

För övrigt så var den befängda högtidsdagen alla hjärtans dag en mindre succé. Trots mitt tillstånd som fri, ledig och tillgänglig lyckades jag kamma hem hjärtbakelser, tio rosor och två askar choklad. Jag kan bara anta att det är min förtjusande approach, charmiga leende och looking-for-love-glansen i mina ögon som hjälpte mig.

Som min lillebror skulle ha uttryckt sig: So long suckers!

Two girls one cup

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

Hur sabbad är du?

Den här listan hittade jag hos Ronja som snott den från Julia

Hur party är jag?

(x)Däckat
(x)Spytt
(x)Vaknat hos en främling
(x)Tappat bort mobilen (fast fått tillbaka den)
(x)Haft minnesluckor
(x)Tagit emot alkohol från en främling
(x)Tagit droger
(x)Liftat
(x)Dansat på ett bord
(x) Strippat
( )Bråkat med polisen
(x)Kissat utomhus
( )Tappat skorna
( )Åkt ambulans
(x)Varit i slagsmål
(x)Varit otrogen
(x)Kysst en av person med samma kön
( )Haft sex med en person med samma kön
(x)Varit inne på krogen
(x)Varit inne på krogen och varit under 18
( )Åkt in i fyllecell
( )Blivit tagen av polisen
(x)Hickat
( )Kört tequilarace
(x)Somnat utomhus
(x)Nakenbadat
(x)Tappat trosorna/kalsongerna
(x)Ljugit för dina föräldrar
(x)Sagt en hemlis
(x)Festat utomlands
( )Vaknat upp på annan ort
(x)Blivit målad i ansiktet
(x)Målat nån i ansiktet
(x)Festat fram till morgonen
(x)Sovit i tält
(x)Gjort sönder någonting
(x)Busringt
(x)Spytt i en bar
( )Tappat alla dina pengar
(x)Åkt taxi
(x)Sett ett slagsmål
( )Förstört en fest
(x)Druckit med en familjemedlem
(x)Rökt
(x)Snusat
(x)Rökt cigarr
(x)Hoppat från en balkong
( )Velat dö
( )Tagit medicin tillsammans med alkohol
(x)Slängt en glasflaska i marken
(x)Blivit ovän med någon
( )Ramlat i vatten
(x)Varit på en festival
(x)Sluddrat
( )Somnat i ett badkar
(x)Raggat
(x)Blivit uppraggad
(x)Sjungit högt
( )Rakat bort allt hår
(x)Haft sex
( )Kört bil
( )Sniffat något
(x)Snubblat
(x)Dragit ner byxorna för att visa rumpan
(x)Visat brösten
(x)Träffat roliga människor
(x)Beställt mat
( )Sovit på en parkbänk
( )Festat själv
(x)Snattat alkohol
( )Sovit i en trappuppgång
( )Varit med om en bilolycka
( )Sett någon dö
(x)Gråtit
(x)Skrattat

Totalt: 5-20 HÖRRU MAMMAGRIS, VET DU ENS VAD FEST ÄR?
21-60 PARTY MED DIG SKULLE INTE VA FEL
61-75 ALKIS, TA DET LUNGT MED SPRITEN!

Helgen åh helgen

Ronja och jag tog vårt ansvar som storasystrar och bjöd Lotta på en riktig praktfylla på artonårsdagen i fredags. Med andra ord drog vi i oss tre vinare, ett sexpack öl och ett antal cube INNAN vi gick ut på krogen. Det var som bäddat för succé. Därefter inträder dimman. Det enda som jag med säkerhet vet inträffade var att det bjöds på skumpa, att jag tog jobbet som manisk satmara, att Lotta satt själv och drack vatten på två våningar och att vi gav upp våra försök till efterskiva vid sådär halvtvåsnåret. Nästa morgon vaknar vi upp vid sådär halv nio, precis lika tankande som när vi gick och la oss. Till mitt förtret finner jag själv sovandes i soffan, avvisad från min egen säng, linserna i och sminket på. På något vänster har jag lyckats få av mig kläderna. Min plats i sängen har Björn tagit, samme man som tog sig friheten att kalla mig fat crackhoe andra gången vi träffades, samme man som när han ser min lillasyster för första gången så finkänsligt utbrister att att jag aldrig någonsin får ta med Lotta ut på krogen för att hon kommer att sno alla potentiella ligg jag någonsin haft. Samme man bjuder dock på äcklig med välbehövlig bakismacka på subway. Efter att ha städat bort dem värsta spåren av fylleslag kommer mormor på besök och åter igen vankas det prinsesstårta. Första delen av lördagskvällen spenderades som fullfjädrad servitris, för att sedan inta min postition som låtsasbartender. Mycket få drinkar blev sålda över min bardisk, lös fejkheten igenom? När det var dags att räkna kassan infinner sig min chef, skrålande och askalas. Även en tokfull Gino slår sig ner. Mariana är full, kåt och efterfestsugen och Gino pratar slumpartade nummer för att göra mitt liv jävligare..under tiden som jag räknar stålarna. Vid fyratiden stupar jag till slut i säng för att sedan bli väckt vid den okristligt tidiga timmen 15.00. Hemma väntar ännu mer prinsesstårta, korsförhör av släktingar samt meningslösa trevlighetskonversationer. Vid halv sju flyr jag fältet. Lyckligt ovetande om följderna åker jag på barutbildning på jobbet där träningsdrinkarna inte får gå till spillo. Några cosmopolitan, mojitos och slippery nippel senare befinner jag mig på okänd mark där offret ifråga ägnar sig åt sådana horribla nattliga aktiviteter att jag vid sjutiden helt enkelt går upp och går till skolan. Ytterligare en dag drabbas mina skolkamrater av en illaluktande bakfull kvinna.

Lavalampans återkomst

Inom loppet av en vecka har jag lyckats med bedriften att besöka TVÅ hushåll som båda äger en LAVALAMPA. Detta är människor, som enligt min standard, är normalt funtade varelser. Jag får det inte att gå ihop. Jag som trodde lavalampan åkte ut i samma veva som kassettbanden och självlysande stickers? Världen upphör aldrig att förvåna. Vad ska man säga, det är minst sagt upplyftande att hitta brister hos folk! I övrigt så har jag kommit till en betungande insikt, jag har nämligen kommit fram till att det inte finns en enda last som jag inte har, name one, I have them all!

1. Kaffe
2. Snus
3. Cigaretter
4. Choklad och sötsaker i största allmänhet
5. Rödvin och annan dryck innehållande alkohol
6. Siffran talar för sig själv
7. Tuggummi
8. Lypsyl, cerat, carmex
9. Kolesterol- och fettrik mat

Än är jag snygg, jag njuter så länge det varar.

Onsdag och alkohol

En kopp kaffe, en snus, en semla, en återställare, en cigg och en chokladkaka. Då och endast då skulle jag bli människa igen efter ytterligare en onsdagshärjning på två våningar. Bakfull och jävlig tog jag mig ändå till skolan iförd gårdagens outfit, smink och trosor. Jag var dock såpass respektfull mot mina medmänniskor att borstade bort fotogenångan ur munnen. Gårdagen var högst lyckad och i morse, till skillnad från förra veckan, vaknade jag upp fullt medveten om var jag befann mig. Alkoholkonsumtionen var måttlig, minnesluckorna få, huden alldeles lagom bar och ångesten idag obefintlig. Vad mer kan man begära?

Vilken horribel start på dagen

Bil och Bostad, djävulens avkomma, miljöförstöraren, pesten och koleran. Ytterligare en gång har den infekterat mitt brevinkast. Antingen är brevbäraren analfabet eller bara ett äkta ärkepucko som vecka efter vecka lyckats ignorera min egensnickrade men dock så tydliga "ABSOLUT INGEN BIL OCH BOSTAD!". Jag misstänker att det är fler än jag som blir vansinning, två dagar efter min skylt hamnade på dörren tog grannen eget initiativ, ritade en dödskalleteckning med orden "Jag vill inte ha nån jävla Bil och Bostad" och satte upp på dörren. Hursomhelst så fortsätter misären när är dags att inhandla veckans efterlängtade och välbehövda snusdosa och kioskgubben försöker råna mig på 34,50! 34,50 utbrast jag i alldeles för gäll ton, stängde portmonän och störtade ut ur butiken. Nån jävla måtta får det väl ändå vara!
Föressten så går projekt Beach 2008 käpprätt åt fanders, efter två delikata chokladbollar hemma hos Erina beger jag mig hemåt vid tiosnåret, bara för att finna två semlor som mamma Monika lämnat utanför lägenhetsdörren och som jag utan det minsta dåligt samvete smackar i mig. Det vet ju alla att man bränner ohyggligt många kalorier i sömnen.

Jag välkomnar mig själv högaktningsfullt

Nu har det hänt, Lisa Charlotte Diehl har gett sig in på totalt okända marker. Aldrig i livet trodde jag väl att detta skulle hända, en jävla blogg. När resten av min otroligt coola, fashionabla umgängeskrets läste Alex Schulmans livsbetraktelser stötte jag för första gången på ordet blogg som en faktaruta i lokaltidningen. Som sista överlevare med hederligt anteckningsblock och kulspetspennor i skolan, våga vägra internet hemma och med föga aning om innebörden av RAM minne, extern hårddisk och brandväggar har jag nu alltså slängt alla mina principer i älven och skapat mig själv en blogg. Välkommen hit Lisa, tack tack