Lotta spelade precis in ett telefonsamtal mellan mig och Rickard. Från och med nu sker all kommunikation via denna blogg, jag vägrar nämligen öppna munnen för annat än föda. Det var fruktansvärt.
Till alla er så kallade "vänner" där ute: vafaan har ni inte sagt åt mig att jag låter som hest förskolebarn på crack?! Jag är ytterst besviken på er. Hade jag bara vetat hade jag slutat prata för länge sedan. Nu är skadan redan skedd och det finns ingen återvändo. Och tänk! Jag som tar sånglektioner. Nu blir det till att be om ursäkt till min stackars sånglärare för alla år av tortyr jag utsatt henne för, arma människa...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
du skriver så sjukt bra, jävla kul!!
Tack du anonyma själ! Måndagskvällen för en bekräftandetörstig är förgylld!
Skicka en kommentar