Hej mormor!

Min mormor läser denna blogg. Jag blir röd i ansiktet när jag tänker på det. För några dagar sedan fick Ludvig en hundring och ett brev av mormor. Anledningen till hunkan var att mormor hade läst i min blogg att Ludvig inte gillar att duscha men att han nu kanske kunde köpa en trevlig duschkräm eller så för pengarna, för att göra hela processen lite roligare liksom! Hon är rolig hon, min mormor. Ibland sätter hon in en hundring på mitt konto. Då skickar jag ett sms där jag skriver "Tack mormor för hundringen" och så blir hon glad. Hon mutar mig för att vi ska hålla kontakten skulle man kunna säga. Dom bor ju nämligen så förfärligt långt borta, mormor och morfar. Ända ner till sydligaste skåne måste man åka för att säga hej. Till mitt förtret talar ingen av morföräldrarna skånska. Morfar gör det inte, dels därför att han i grund och botten är göteborgare och dels därför att hans förkärlek till korrekt svenska är alltför stor. Mormor gör det inte därför att hon är tyska. Det är synd, skånska är nämligen den vackraste dialekt jag vet. Trots bristen på skånska vid mina besök i Trelleborg brukar besöken vara mycket angenäma. Det är nämligen hos mormor och morfar jag fått (och får fortfarande) min kulturella bildning. I likhet med andra barnbarn har vi försetts med ett konstant sockerintag, badhusbesök och cykelutflykter. Men till skillnad från andra barnbarn har vi också besökt otaliga museér, diskuterat böcker, druckit espresso och gått på balett. Det var inte skitkul när man var elva. Nu är jag däremot helnöjd. Tack mormor och morfar.