See through

Jag solar solarium två gånger i veckan för tillfället. När jag ligger i den bakteriesmittade solariesängen och svettas tittar jag ner på min kropp och förstör mina känsliga hornhinnor med flit. För er som inte visste så är UV-ljus INTE smickrande, jag våndas och planerar att lägga mina sparpengar på hudbehandlingar och helkroppsvaxning. Därefter sluter jag ögonlocken men tänker hela tiden på hur gärna jag skulle vilja öppna dem, bara för att jag inte får. Så jag faller för frestelsen, öppnar ögonen, stänger dem snabt igen för att sedan öppna dem igen. Och så håller jag på. Därimellan hinner jag tänka att UV-ljuset inte bara skrynklar och cancersmittar min hud, utan att det också på något märkligt sätt skulle förstöra mina inre organ, i synnerhet hjärtat. Sedan somnar jag, drömmer mardrömmar om sommaren, vaknar när lamporna släcks och makar mig ur svettparadiset. Det är med stor förväntan jag ställer mig framför spegeln för att utvärdera resultatet. Jag hittar två nya fräknar, på sin höjd.

Men vet ni vad? Jag struntar fullkomligt i mina fixideér. Det räcker med att jag kastar ett öga på bilden nedan för att åter igen hitta motivationen.


Midsommar 2007