Mina nya jeans

Ni som trodde att slalompjäxor var guds straff till mänskligheten, höjden av obekvämlighet - välkomna att försöka pressa er i mina nya jeans modell korvskinn. Dom är svarta, dyra, en aning glansiga och fantastiskt osköna. Att det gör ont att överhuvudtaget röra sig med dom på är ett mindre problem som bleknar i jämförelse med övriga skador dom förorsakar. Efter ett helt arbetspass plus utgång med konstant sockerdricka i fötterna på grund av minskat blodflöde tack vare jeansen är det en härjad Lisa som vacklar hem. Simon, min partner i krig, skäms i sådan utsträckning över mina högljudda gnällrop och pinsamma försök till gång att han till slut ger upp sin välförtjänta, statusförhöjande krycka i hopp om att vi åtminstone ska infinna oss hemma innan gryningen. Nästa dag, vid mitt dagliga morgontoalettbesök, upptäcker jag något mystiskt, två identiska blåmärken på utsidan av båda låren. Who to blame? Jeansen. På ica fungerar inte VISA-kortet då jag kvällen innan förvarat kortet i jeansfickan och det nu antagit formen av mitt lår till följd av jeansens oförklarigliga tajthet.

Såna är dom, mina nya jeans. Tajta som bara den, Obekväma som satan. Och snygga - det enda argument som krävs för att jag ska utsätta mig själv för plågan igen och igen och igen...