Svetten

Han får ta mycket skit, den lilla stackaren till lillebror jag har. Och skit, det är precis vad han luktar i detta ögonblick (Och vid andra otaliga tillfällen). Jag kommer ut från toan, ser till min glädje en bedårande hemkommen Ludvig sittandes i köket, storasysterinstinkten slår till och med armarna utsträckta planerar jag att överösa honom med hårda kramar och slemmiga pussar. I sista sekunden får jag varningen: "Rör honom inte, han stinker svett!" Pojkstackarn får en lätt puss på pannan innan han upprörd lämnar köket. Lotta: "Pjuh att han gick, jag fick huvudvärk av hans stank". På övervåningen slår han igång TV:n, pappa rusar efter: "Ingen TV, bara duscha Ludvig!". Ludvig: "Men åååååh". Pappa: "Ja det är ett hårt liv att vara skitig!"

Ja, ungen utsöndrar faktiskt svett likt en marathonlöpare, och gott luktar det inte. Släpper vi ut honom offentligt kommer folk tro att lillstackarn lever under usla familjeförhållanden där föräldrarnas personliga problem är så stora att omvårdnaden om barnen blir lidande, så till den milda grad att dom knappt är i stånd att sköta ungarnas hygien. Och så ringer dom socialen, Ludvig blir tvångsomhändertagen, mamma och pappa polisanmälda och jag får skämmas.

Nu slogs duschen igång, jag tar ett lättnadens andetag. Ytterligare en gång klarade vi oss undan aina.