Gammal och grå

I förra veckan var det en mindre belevad man som kläckte ur sig att han trodde att Ludde var min dotter!! För er som inte förstår det absurda i det här är min lillebror (märk lillebror) en snart tolvårig pojke med st. 38 i skor. Själv är jag en nittonårig flicksnärta utan några som helst barnambitioner. Men summan av kardemumman: Jag blev tamigfan skakad i grundvalarna! Är jag verkligen så gammal? Ser jag verkligen så gammal ut?

Och det läskiga är att det där var inte det enda tecknet på min stigande ålder och innebörden av det. Idag fick jag hem ett orange kuvert, DET orange kuvertet. "Den allmänns pensionen" stod det på. Jag ska slänga det illa kvickt. Utöver den extremt läskiga incidenten har jag även utvecklat förmågan att vara bakfull två dagar i sträck, det är inte okej någonstans. Tantlisa.

Efter tjugo går det bara utför säger dom, jag ska aldrig bli tjugo. In i det sista njuter jag av att ínte kunna gå på systemet själv, att gå under benämningen tonåring samt med hoppet om att jag med lite flyt växer en centimeter till eller två.