Till mamma

Försök inte lura mig kvinna, jag vet nog att denna för allmänheten öppna blogg läses även av dig kära moder jord. I ett försök att förklara och i viss mån skylla ifrån mig vill jag dock påpeka att jag som bekant har en vild fantasi och att allt som nedtecknas är fritt fram för fri tolkning. Trots att du förmodligen skulle hävda motsatasen vid konfronterande är det med obehag jag misstänker att du gjort denna sida till bokmärke. Men mamma lilla, have no fears, jag ÄR vid mina sinnes fulla bruk. Och till alla er andra vill jag ge några lugnande ord: Jag lovar att inte exkludera några okvädningsord, förnedrande sanningar eller utelämnande fakta trots detta något skrämmande uppvaknande!

För övrigt så har de två senaste dagarna varit till belåtenhet. Agnäs alpina center (dvs. tre nedfarter plus värmestuga) haft äran att besökas av pro-hoe-lisa, en slalomstjärna med lysande framtidsutsikter om du frågar henne själv. Det var åtminstone vad jag trodde innan Oskar Moodförstöraren Fredlander dök upp och fick alla oss andra att känna oss som karaktärerna man skrattade åt i sällskapsresan. Det är dock med viss stolthet i rösten som jag för er vill berätta att jag klarade av att åka baklänges nedför hela barnbacken och att dödsfarliga hopp klarades av med bravur (tolkningsfråga). Självklart hade jag snyggast outfit i backen men vad folk inte visste var att jag om möjligt var än mer attraktiv under vita täckbyxorna och haglöfsjackan, mitt turkosblåa helly hansen underställ är nämligen något utöver det vanliga. I ett desperat försök till uppmärksamhet klädde jag helt sonika av mig i bussen på väg hem men fick alltför svaga reaktioner, dom lata jävlarna till medpassagerare hann knappt stiga på bussen innan snarkningarna tog vid. Tyvärr bröts det inga ben eller nåt annat sånt coolt men Malin och Liv bidrog onekligen till dagen då liften deras släppte, bara sådär. Lugnt och stillsamt stod dom i liften då plötsligt, och utan förklaring, ankarjäveln släppte helt och hållet och damerna graciöst slog ändorna i backen.

Onsdag kväll var som väntat exceptionell även om inspelningensmaskinen som vanligt linnehöll smärre luckor. Det dracks alkohol, åts renballar och dansades (inte med på inspelningen). Systrarna Diehl(Ronja du räknas också dit) var överförfriskade och heta vilket naturligtvis resulterade i hemkammning. Som bekant kan jag konsten att inte vara bakfull vilket tydligen är ett otroligt störningsmoment för vissa. Jag pratar naturligtvis om Björn-mannen som inte lärt sig att uppskatta en frisk bris i fotogenångan eller upplyftande smalltalk. Idag har jag genomlevt en första hjälpen kurs ledd av en minst sagt märklig seriefigursliknande man i gore tex kängor och camel toe.

Värmen håller nu på att ta kol på mig och det dags att äntligen få slita av mig mjukisarna och reveala what's underneath för mina kära kvällsunderhållare- dom legendariska helly hansen långkalsongerna.