Idag blev jag hemskickad från jobbet med svansen mellan benen. Jag hade nämligen kommit en timme försent och när jag väl var på plats hade chefen hunnit ringa in någon annan redan så jag fick vända i dörren. Förra veckan kom jag sex timmar för tidigt till jobbet, det tyckte chefen var att föredra. Skamsen och väldigt fattig har jag känt mig idag. Mitt visakort försvann nämligen förra veckan så jag har fått leva på dricksen ett tag, och det säger ju sig självt att får man inte jobba så blire liksom ingen drille heller. Att behöva tacka nej till att gå ut och äta är vanligtvis inte min visa men nu håller jag hårt i kosingen.
I övrigt: highlife! Solen fortsätter att skina på Whistler. Ny snö har kommit. Igår åt vi riktigt onyttig frukost ute och några av oss unnade på med crepes efter en fantastisk dag på Blackcomb. Amerikanska college-kids har någon typ av lov så hela byn är totalt invaderad av minimala kjolar, kanonfylla och skräniga killar. Min unge, oskuldsfulla och oförstörda vän Erik vet inte riktigt vad han ska ta sig till. Livet är helt enkelt för bra för att vara sant när man på sin första resa på egen hand efter några ynka dagar lyckas dra hem en mycket vacker rödhårig amerikanska till sin hot tub centralt belägen.
1 kommentar:
ganska nöjd snubbe liksom!
Skicka en kommentar