Hej Anna,

Alldeles strax går jag ut i solen och sträcker ut armarna, andas in en massa gul energi fylld av livskraft och andas sedan ut det som tynger mitt sinne. Av den anledningen allena avgudar jag dig, att du så självklart säger en sådan sak och förstår att det funkar. Jag känner ingen som är så hopplöst förälskad i livet och samtidigt så känslig för dess törnar. Komplex men öppen som en bok som Emil valde att uttrycka det. Vi gillar ju båda att åka bergochdalbana, förhoppningsvis kan vi någon gång ta en tur tillsammans. Som vanligt längtar jag efter dig. Vi la på luren på Skype och jag känner mig sådär varm med en liten gråtklump i halsen som man kan få när man är glad. Puss!