American flow fo sho

Vad i hela fridens namn finns det att visa upp i Umeå? Amerikanarna Brendan och Jennifer( som jag för övrigt aldrig träffat förut) paid a visit in Umeå över helgen och som den goda medmänniska jag ju faktiskt är tog jag jobbet som värdinna. Men åter igen, vad hittar man på med två bevandrarde boston-bor i staden som gud glömde? Min plan var att så fort som möjligt supa ner stackarna och hoppas på det bästa. Visar sig dock att Brendan är straight edge och Jennifer not too into drinking. Det blev trots allt en bra kväll med redlöst berusade vänner på Scharinska, en snabbtitt in på invito och schlagerdängor på två våningar. Vid tvåtiden lämnar jag av besökarna hemma hos mig, går hem till miljonären och kollar på mjukporr och dricker skumpa. På lördag intoducerar jag sparken för mina kära vänner och vi ger oss ut på en fyra kilometers tur på blankisen, Brendan och Jen på spark och jag på Luddes begagnade barnskridskor, en fullträff. På lördagskvällen kallade arbetet med allt vad det innefattar. Just denna kvällen innefattade det fett med slagsmål plus en annan otroligt underhållande anekdot. Vid tretiden, när vi alla är klara med barstädningen, disken och kassaräknandet, upptäcker vi att en av toaletterna fortfarande är låst. Vakterna lirkar upp låset och tadaa..redlöst full man i tjugoårsåldern sitter på toastolen och sover, inte så himla kul tänker ni. Lite roligare är det om man tar med i beräkningen att mannen i fråga hade byxorna neddragna och hade gjort tvåan precis innan han somnade. Tio spänn och jag säger vem det är.

Idag har Amerikanarna, familjen Diehl och Maxime besökt gammlia där utställningen om Sebastian var sjukt gripande. Bör definitivt ses. Joachim Schmids fotoutställning var inte pjåkig den heller. Bland alla hundratals bilder minns både Maxime och jag fittan, en liten oansenlig bild där man, om man kollade riktigt noga, förstod att det var just en fitta. Och då såg vi utställningen vid olika tidpunkter. Det är märligt vad som fastnar. Efter det bjöd mamma och pappa på sockerchock och java på sjöbris och som avslutning på jenkarnas vistelse blev jag bjuden på middag på olles, väldigt autentiskt och svenskt tyckte vi alla tre. Nu är jag utmattad och less på att vara snäll.