Ammarnäs

Ammarnäs heter en by om cirkus 200 personer belägen 37 mil nordväst om umeå - det är obygden. Ammarnäs prickar in precis alla fördomar du har om norrlands inland. Utanför affärn står fler skotrar än bilar parkerade, utförsåkarna har ännu inte riktigt fattat att snowboard inte är the shit längre, i baren väljer du mellan redbulljäger och öl, killarna bär kepsmössa av märker fox och tjejerna applicerar mer smink än lämpligt inför en dag i pisten. Och jag trivs jävlar i mig som fisken i vattnet!

Det var nämligen i Ammarnäs som jag tog mina första stapplande steg, lärde mig simma i Ammarnäs-gårdens pool, sjöng "blinka lilla stjärna" på samiska, gjorde smycken av älgavföring och drack mig full på hembränt. Trots att jag nu spenderat större delen av mina levda år i det inte fullt så autentiska Umeå, är jag inte sen med att påpeka mitt ursprung om någon frågar.

I Ammarnäs har familjen Diehl nu spenderat fyra skamlöst fina dagar. Att min barndomsväns hus brann ner till grunden, Ludvig bröt armen och Mamma avslutade påskhelgen på akuten är petitesser som hade noll och ingen verkan på min odelade optimism! Jag satte check på vartenda hemvändarkrav som finns; Åka i backen, åka utanför backen för att inte vara en jävla turist, käka strips på liften, basta och hälla öl på bastuaggregatet, hugga av de sista bokstäverna i vartannat ord, storkna av upphetsning när "jag är lapp och jag har mina renar" spelas, bli karatefull (halvkass insats där) köra skoter, köra skoter för snabbt, köra skoter upp på Äivesauve och tappa hakan av hänföring, köra skoter och vara rädd för att inte blåsa nykter och slutligen köra skoter i brist på annat.

Solen stekte, snön var metersdjup, männen manliga och min ute oufit matchade perfekt. Sweet life